”Klimatsmarta förpackningar kräver högre återvinningsbarhet!”
Förpacknings- och Tidningsinsamlingen (FTI) vill göra sin röst hörd när det gäller förpackningarnas utformning. Allt för många förpackningar är svåra att återvinna på grund av materialkombinationer och otydliga sorteringsanvisningar. Här kan förpackningsindustrin göra en bättre insats, menar FTI. Läs hela hela debattinlägget här.
Det kan vi ändra på dels som vi nu gör, att öka insamlingssystemets tillgänglighet och kapacitet, dels om förpackningstillverkarna gör förpackningarna ännu enklare att källsortera för konsumenten. Många förpackningar har en konstruktion eller en materialmix, ofta laminat och andra svårseparerbara kombinationer, som nästan alltid gör att någon del av förpackningen hamnar fel och inte materialåtervinns.
Exempelvis plastburkar med aluminiumlock som gör konsumenten osäker och därför inte sorteras ut, och då blir värdelöst avfall hos plaståtervinnaren. Eller mjölkkartongens plastkork som till föga nytta får följa med till pappersbruket.
Det är svårt att ge en exakt siffra på hur mycket återvinningsbart material som försvinner på detta sätt men det ingår i de hundra tusen ton förpackningsmaterial av plast och tio tusen ton förpackningsmaterial av metall som kunnat, men som inte materialåtervanns i fjol.
En ytterligare aspekt kring detta är att ju mer avvikande materialslag som kommer in i en viss återvinningsprocess, desto dyrare och mer energikrävande blir den.
Att mixade materialslag ofta behövs för att förpackningen ska fungera kan vara ofrånkomligt, men vad säger att det inte går att göra förpackningar som klarar funktionskravet och samtidigt minskar konsumentens osäkerhet och får en högre återvinningsbarhet?
Idag förs en intensiv debatt om klimatsmarta förpackningar vilket inte minst framgick vid konferensen ”Förpackningar i fokus” som bland annat Packmarknaden nyligen arrangerade. Nyss presenterade också KRAV en ”Förpackningslots” om hur förpackningar kan miljöoptimeras.
Men det räcker inte med mer miljöanpassat förpackningsmaterial. Förpackningarna bör också redan vid konsumentens källsortering vara begripliga och gå att separera och komprimera fullt ut för att förtjäna att kallas klimatsmarta.
För den som kan erbjuda sådana förpackningslösningar öppnar sig sannolikt en intressant marknad, inhemsk och global, i takt med att allt mer initierade konsumenter ställer högre krav och ser förpackningens återvinningsbarhet som ett köpargument för den produkt man efterfrågar.
Det skulle också välkomnas av de 10000 företag – förpackningsbranschen och dess kunder – som finansierar återvinningssystemet i Sverige genom en förpackningsavgift som ingår i priset på varje förpackning. 81 procent av dessa företag vill att deras förpackningar ska återvinnas på ett bra sätt.
Vi har ett väl utbyggt insamlingssystem som kan skalas upp i takt med att källsorteringen ökar, vi ser en snabb teknik- och metodutveckling hos den industri som omvandlar insamlat material till nya produkter, och vi vet att det finns en stark källsorteringsvilja hos konsumenterna. 9 av 10 källsorterar, men ännu inte alltid alla typer av förpackningar ofta just för att det är otydligt eller svårt att separera blandmaterial.
Det gör att vi har alla förutsättningar att ta hem den miljövinst som kan nås om alla förpackningar av plast, papper, metall och glas lätt kan källsorteras och återvinnas. I potten ligger cirka 200 000 ton lägre koldioxidutsläpp och 250 000 ton lägre åtgång av jungfruliga råvaror än idag, och en möjlig världsmarknad för verkligt klimatsmarta förpackningar.
Anette Löhnn, Marknadschef, Förpacknings- och Tidningsinsamlingen (FTI)