”Förpackningsindustri riskerar att lämna Sverige”
Nu slår ledande företagsledare för Sveriges förpackningsindustri larm om konkurrenssituationen för branschen. Per Nyström, ansvarig för ÅR Packaging Groups svenska verksamhet, är orolig över bolagens konkurrenskraft i ett Europa där mycket av produktionen flyttar till länder med lägre kostnader.
Allt började med Åkerlund & Rausing i slutet av 1920-talet. Under förra seklet växte Lundaföretaget och blev ledande inom den svenska förpackningsindustrin. Ur bolaget föddes Tetra Pak 1951. Kring millennieskiftet bildades Å & R Carton ur Åkerlund & Rausing och 2008 såg även Flextrus dagens ljus. ÅR Packaging Group bildades 2011 genom en sammanslagning av Flextrus och ÅR Carton. Koncernen är inriktad på förpackningssystem och förpackningar och omsätter 5,5 miljarder kronor, främst i Europa. Den i Sverige baserade delen av koncernen, Flextrus och ÅR Carton Lund omsätter 1,7 miljarder kronor.
Närmare 500 personer arbetar för ÅR Packaging Group i Sverige, där majoriteten är placerade i Lund, där även koncernens huvudkontor ligger. Per Nyström, ansvarig för ÅR Packaging Groups’ svenska verksamhet, är orolig över bolagens konkurrenskraft i ett Europa där mycket av produktionen flyttar till länder med lägre kostnader.
Per Nyström varnar för att jobben i förpackningsindustrin flyttar till låglöneländer.
– Det är väldigt svårt att konkurrera med Polen och Baltikum som dels har lägre kostnader, dels får EU-bidrag och med det kan köpa in de allra senaste maskinerna. Jag klandrar inte företagen, utan systemet, säger han.
Problematiken kan mötas genom utveckling av produktionen och att ständigt utveckla kundrelationen, betonar han, men upplever samtidigt att många svenskar saknar förståelse för industrins betydelse.
– Det talas mycket om tjänstesektorn och alla nya företag som poppar upp där, men industrin behövs för att de företagen ska finnas. Industrin skapar jobb och jobb ger skatteintäkter. Om det minskar drabbar det naturligtvis välfärden.
I Sverige finns en naiv tro på att industrijobb inte längre behövs, menar Per Nyström.
– De nya branscherna sysselsätter inte tillräckligt många. Det behövs dessutom jobb för unga utan utbildning och personer med utländsk bakgrund som inte ännu har etablerat sig på arbetsmarknaden. Men i dagsläget utestängs de.
Han efterfrågar lägre arbetskraftskostnader.
– Det är viktigt att man kan börja på en lägre lön för att därefter växa i arbetet och på sikt få en högre lön. Jag begär givetvis inte att vi ska ha de lönenivåer som Polen har, men jag begär ett system som tillåter personer att få ett arbete och möjligheten att jobba sig upp.
Eva Glückman, förhandlingschef på Grafiska Företagens Förbund, lyfter även fram att skatterna är lägre i exempelvis Polen.
– Om man lägger ihop alla dessa faktorer inser man hur svårt det är för våra företag att konkurrera. Ett land som Polen har också kommit långt när det gäller kvalitet, arbetsmiljö och liknande.
– Även Tyskland har fortfarande lägre kostnader än vad Sverige har. Höga löneökningar i avtalsrörelsen skulle kunna innebära att många flyttar produktion dit.
Per Nyström instämmer i beskrivningen.
– När vi sitter med vår budget och gör våra kalkyler så innebär höga löneökningar att si och så många måste lämna organisationen, om vi inte kan växa. Så ser verkligheten ut för oss. I det läget måste vi börja ifrågasätta vissa jobb. Jobb kommer att försvinna och det skapas inte nya.
– Vi kan inte höja priserna, eftersom vi befinner oss i en bransch med ständiga prissänkningar. Vi har hög levnadsstandard i Sverige och jag tycker att den är värd att bevara.
Av: Jakob Stenberg och Daniel Mellwing, Arbetsmarknadsnytt