Klåfingriga politiker vill vi inte ha!
Sommaren står för dörren och vi längtar nog alla till ledigheten som hägrar. Att för några veckor glömma det vardagliga arbetet och koppla av med våra fritidsintressen och umgås med familj och vänner i sena sommarkvällar utan några måste dagen efter (utom möjligtvis gå ut med hunden på morgonen).
För min del blir det en sommar i Sverige. Så jag håller verkligen tummarna för att vi får precis en sådan där varm och skön sommar som man kan minnas från sin barndom, då var ju alla somrar fina. Regnade det var man ändå ute och lekte i vattenpölarna och tänkte inte så mycket på det. Vi har något att lära av det barn vi en gång var och förhoppningsvis har vi sparat en liten bit av det inom oss.
För många år sedan var jag chefredaktör för förlagets tidning Recycling. Den behandlar frågor om avfall och återvinning. Den marknaden är genomreglerad av politiska beslut – på gott och ont. För det mesta på gott.
Jag tänkte då jag för 15 år sedan började som chefredaktör på Packmarknaden, vad fri från politisk styrning förpackningsmarknaden är. Och önskade lite ambivalent att politiker även skulle börja lägga sig i förpackningsmarknaden. För att få lite fart på den, för att det skulle hända lite saker. Samtidigt befarade jag att det då säkert skulle gå över styr.
Jag bortser inte från förpackningslagstiftningen som kom på 1990-talet och stipulerade återvinning av förpackningar, men den var lite som att slå in öppna dörrar. Återvinning av papper, kartong och wellpapp skedde redan, liksom av tidningar. Så även av glas. Metallen i förpackningar togs om hand efter att ha passerat förbränningsugnarna. Så nytt var egentligen bara plasten – och den tog man på lite lagom stort allvar – då!
”Men nu är bollen satt i rullning och vi får hoppas att det inte blir någon snöbollseffekt.”
Idag är situationen en helt annan. Politiker såväl i Sverige som inom EU har fått upp ögonen för den ”förhatliga” plastförpackningen och börjat stifta lagar och regler till vänster och höger i syfte att visa handlingskraft mot resursslöseri, nedskräpning och klimatpåverkan. I denna iver är det lätt att gå fel. Plastpåseskatten är ett exempel på hur illa det kan gå. EU:s Single Use Plastics direktiv är ytterligare ett exempel på hur svårt det är att lagstifta fram bra miljöresultat.
Men nu är bollen satt i rullning och vi får hoppas att det inte blir någon snöbollseffekt. För politiker måste lyssna på industrin och hellre styra med ekonomiska styrmedel än absoluta förbud. Och inte fjäska för en okunnig opinion. Pant på alla plastflaskor är ett bra beslut. Kanske fler förpackningar i framtiden ska omfattas av pant? Beslutet om att tvinga matställen erbjuda återbruksförpackningar katastrofalt och ett svenskt påfund som saknar stöd i EU:s förpackningslagstiftning.
Glad sommar! Och glöm inte panta!
Artikeln är en del av vårt tema om LEDAREN.