Engångsförpackningar har varit under lupp länge. Skräpet är synligt överallt. Skräp, som med rätt hantering av oss konsumenter kan utgöra en resurs. Nu är nya krav på väg inom avfall och återvinning. Samtidigt är handeln mer global än någonsin.

En produkt kan vara designad i ett land, producerad i ett annat och konsumerad var som helst. Hur hanterar förpackningsbranschen tillsammans med varumärkesägare och handel dessa utmaningar? Vad kommer att krävas framöver?

Det var några av de frågor som adresserades på PACK@lunch hos SIS den 27 april. Erik Lindroth, miljödirektör Tetra Pak Nordics tog avstamp i Förpackningsdirektivet 94/62/EC, som varit vägledande för utvecklingen av hållbara material och återvinning sedan 1994.

Återvinning är den miljöaktivitet som konsumenter anser viktigast, tillsammans med förpackningens uppgift att säkerställa att livsmedel skyddas från att förstöras. Detta gäller inte bara i utvecklade länder utan globalt. Återvinningsmöjligheten vad gäller Tetra Paks förpackningsmaterial, som består av kartong och plast alternativt kartong, aluminium och plast säkerställs i ett 100-tal anläggningar över hela världen.

Den för oss mest närbelägna ligger i Norrköping. Tetra Pak har helt koldioxidneutrala förpackningar som mål, där alla materialkomponenter är tillverkade av förnyelsebar råvara från växtriket. Ett stort steg tog man 2014, då världens hittills enda helt förnyelsebara dryckeskartong lanserades. Sedan dess har Tetra Pak bytt ut mer än 10 000 ton fossil plast, mot plast tillverkad med sockerrör som råvara.

Lena Lundberg, ansvarig för plastråvarufrågor, IKEM – Innovations- och Kemiindustrierna i Sverige redogjorde för den europeiska strategin för plast i en cirkulär ekonomi och konstaterade att i en värld utan plast skulle vikten på produkterna öka med 274 %, energikonsumtionen med 57 % och utsläppen av växthusgaser med 61 %.

Fokus nu ligger på att förbättra ekonomin och kvaliteten på plaståtervinningen, sätta stopp för avfall och nedskräpning samt driva investeringar och innovation mot en cirkulär ekonomi. Visionen är att senast 2030 ska minst 50 % av alla plastförpackningar kunna återanvändas eller återvinnas på ett kostnadseffektivt sätt. Detta kräver bland annat en fyrdubbling av sorterings- och återvinningskapaciteten i Europa, vilket i sin tur kan leda till 200 000 nya jobb inom EU.

För att nå målen krävs ökat samarbete i värdekedjan och att nya plaster tas fram, som designas för återvinning. I Sverige har näringslivet redan en återvinningsmanual för plastförpackningar, som FTI lanserade för ett år sedan. Plastkretsen investerar en kvarts miljard i en ny sorteringsanläggning för plastförpackningar, vilken blir Europas modernaste.

Det krävs också ökad användning av den återvunna plasten, t ex genom frivilliga åtaganden att öka innehållet av återvunnen plast. För att målen ska kunna nås kommer det att krävas ökad grad av standardisering.

Anders Linde, ordförande i ISO:s tekniska kommitté 122/SC4, Förpackningar och Miljö beskrev förpackningens roll i ett hållbart samhälle, ekonomiskt, socialt och miljömässigt. Att förpackningar sparar mer resurser än de förbrukar visades pedagogiskt i ett energidiagram. som engelska Incpen tagit fram.

Konsumentförpackningen förbrukar cirka en tjugondel av den totala energiåtgången, från jord till bord. En global marknad kräver global standardisering, för att underlätta handel och minska miljöbelastningen. Dessa projekt hanteras inom ISO. I ISO:s standardiseringsprojekt deltar närmare 30 länder, förutom många Europeiska, bland andra Kina, USA, Indien och Japan.

Naturvårdsverket har nyligen beslutat om ett bidrag till SIS, Swedish Standards Institute för etablering av ett ISO-sekretariat för utveckling av standarder för plaståtervinning.

Paneldiskussionen, som leddes av PACK@lunch moderator Per-Stefan Gersbro, adresserade flera av de aktuella plastfrågor som just nu dominerar miljödiskussionen. PACK@lunch har inte alla svaren, men belyser många viktiga frågor.