Inte resurseffektivt minska användningen av plastkassar
Den 21 november godkände EU:s medlemsländer kompromissförslaget som ska begränsa användningen av plastkassar. Förslaget tar inte hänsyn till den teknikutveckling som skett i Sverige.
Det är ordförandelandet Italien som kommit överens med Parlamentet om förslaget och EU-kommissionen kommer inte att stoppa det trots att man tvivlar på hur det ska genomföras. Kommissionens vice ordförande Frans Timmermans har tidigare uttalat tvivel på om plastkasseuppgörelsen kan genomföras i praktiken. Nu varnar han medlemsstaterna på en presskonferens i Bryssel och understryker att kommande problem med införandet av regelverkan i de olika EU-länderna är orsakat av medlemsstaterna själva.
Det är synd att EU-kommissionen har denna inställning istället för att stoppa lagförslaget när det är så långt ifrån vad man från början föreslog. Lagförslaget är speciellt viktigt för Sverige eftersom det inte tar hänsyn till den teknikutveckling som har skett i Sverige. Medlemsländerna har nu beslutat att minska användningen av plastkassar som är under 0,05 millimeter tjocka då man tror att plastkassar som är tunnare inte går att återanvända.
Det stämmer inte. Svenska plastkassar i dagligvarubutikerna är mellan 0,035 och 0,038 millimeter tjocka, och de är både mycket hållbara och går att återanvända många gånger. Svenska plastkassar tillverkas i plasten LDPE (lågdensitetspolyeten) som är segare och rivtåligare än de engångspåsar som används i många andra EU-länder som istället tillverkas av HDPE (högdensitetspolyeten).
Vi har försökt att åtminstone få gränsen för ”tunna plastkassar” att sänkas till 0,030 millimeter. Det har inte gått. Nu är risken stor att medlemsländerna går över till onödigt tjocka plastpåsar som ökar resursåtgången istället för att minska den.
Motivet till lagförslaget är förutom att åstadkomma en effektiv resursanvändning också problemen med nedskräpning. En åtgärd som föreslås är att lagstadga om att den årliga konsumtionen av tunna plastkassar inte ska överstiger 90 stycken per person senast den 31 december 2019 och 40 stycken per person senast den 31 december 2025.
Det är fel angreppssätt att börja förbjuda eller minska användningen av produkter som vissa medborgare slänger i miljön. Dessutom är det en lagstiftning som i praktiken är omöjlig att övervaka. Problemet med nedskräpning borde istället hanteras genom bättre avfallshantering och ändrade attityder.
I Norden använder vi redan färre plastpåsar per person än EU-genomsnittet och vi återanvänder dem ofta, antingen när vi handlar eller som soppåse. I Sverige omfattas också plastpåsarna av insamlingssystemet för plastförpackningar. De plastpåsar som samlas in återvinns till nya plastpåsar.
En annan viktig fråga är att EU nu öppnar upp för nationella åtgärder, som förbud. Det strider mot principen om en fungerande inre marknad som är en av grundbultarna i EU-samarbetet och viktig för Sveriges och EU:s tillväxt och konkurrenskraft.
Det finns bättre sätt att hantera problemet med nedskräpning än förbud, som att ändra attityderna, bättre avfallshantering och ökad återvinning.
Lena Lundberg, ansvarig för plastråvarufrågor på IKEM – Innovations- och kemiindustrierna.