Lars Herlogsson visar i sin avhandling att det med hjälp av polymerer, plaster som redan i dag produceras storskaligt i industrin, går att tillverka transistorer som är snabba och som kan drivas med små tryckta batterier, där drivspänningen ligger runt 1 volt.De är också synnerligen lämpade för tryckt elektronik.Genom att utnyttja polymerernas egenskaper kan det effektiva isolatorskiktet mellan gateelektroden och halvledaren bli så tunt som 1 nm, oberoende av transistorns/tryckets tjocklek. Att skiktet är så tunt innebär också att drivspänningen blir låg.För att komma ner i samma låga drivspänning med tidigare tekniker skulle det krävas nanometertunna skikt. Att trycka så tunna skikt är ogörligt eftersom tryckytan på exempelvis papper eller plastfilm är ojämn. Men att trycka exempelvis 100 nm tjocka skikt, som det handlar om här, låter sig göras med konventionell tryckteknik.Idén att skapa ett tunt aktivt skikt imponerade på elektronikprofessorn Christer Svensson, Linköpings universitet, numera emeritus, i betygsnämnden.-Ett vetenskapligt mycket snyggt jobb, en intelligent idé som han också tydligt kunde visa fungerar. Det kan nog finnas applikationer för den här typen av elektronik där kisel inte kan konkurrera, som i stora TV-skärmar, säger han.Lars Herlogssons avhandling också unik då avhandlingens samtliga sex artiklar publicerats i den ansedda vetenskapliga tidskriften Advanced Materials.- En avhandling som saknar motstycke på LiU, det lär nog dröja ett tag innan vi får uppleva något liknande igen, säger Magnus Berggren handledare och professor i organisk elektronik på institutionen för teknik och naturvetenskap, Campus Norrköping.Källa: Papernet