Slutrapport från utredarna av producentansvaret
Det kommer att ställas större krav på producenterna. En kombination av nya lagar och kreativa pilotprojekt föreslås för att stärka livscykeltänkandet och få igång återvinningsmarknaden. Permanent märkning, med information om varornas innehåll, ska ge stöd både vid inköp och då varan ska återvinnas.
Målet på sikt är att avfallet ska bli en resurs, som säljs och köps på fungerande marknader. Som ett alternativ till utvidgat lagstadgat producentansvar föreslås en omfattande satsning på frivilliga åtaganden från producenterna för t. ex. byggsektorn, tunga fordon, möbler, lantbruksplast, textilier och skor.
Utredningen har utvärderat producentansvaret för förpackningar, returpapper, bilar och däck, pantsystemet för dryckesförpackningar och de frivilliga åtagandena för byggsektorn och kontorspapper.
- Utvärderingen visar att producentansvaret är både miljömässigt och samhällsekonomiskt motiverat med nu aktuella återvinningsnivåer. Det bör därför fortsätta att gälla, i stort sett i sin nuvarande utformning, anser Sinikka Bohlin, utredningens ordförande.
Producentansvaret bidrar till en bättre miljö genom att mängden avfall, som går till deponi, minskar. Genom återvinningen sparas både energi och material. Materialåtervinning är generellt sett bättre än energiutvinning, men i vissa fall är de miljömässiga skillnaderna små som för t ex. förpackningar av mjukplast och vätskekartong. Sämsta alternativet är att lägga avfallet på deponi. Pantsystemet för dryckesförpackningar har en stor betydelse för att förhindra nedskräpning. Det har en hög acceptans hos konsumenterna.
Utredningen föreslår att pantsystemet ska utvidgas till burkar av stål och flaskor av all slags plast, inte bara PET.Då producentansvaret infördes blev rollerna mellan kommunerna och materialbolagen i vissa fall otydliga. Ett flertal förbättringar föreslås. Det ska finnas endast en ansvarig entreprenör vid återvinningsstationerna. Informationen till konsumenterna ska förbättras. Samrådet ska öka.
- Det finns olika skäl till att vänta med nya förordningar om producentansvar, anser Sinikka Bohlin. I flera fall skulle utvidgningen innebära överlappningar med redan befintliga förordningar. Då tar det tid att utreda ansvarsfrågan producenter emellan. En hel del av produkterna har en livslängd på flera decennier. I sådana fall behövs mer tid för att hitta ekonomiska garantier för hur producentansvaret ska säkras.
Utredningen har analyserat olika typer av försäkringar och fonder. Försäkringar passar för varor med ett relativt högt värde, en livslängd på 20- 30 år och där man kan se vem som är producent t. ex. fordon och vitvaror.
Representanter för producenter, fastighetsägare, konsumenter, entreprenörer, återvinnare, kommuner och verksamheter har ingått i utredningens referensgrupp. De har lämnat en mångfald av förslag och idéer till utredningen. Det finns konkurrerande synsätt om vem som ska ses som "ägare" till avfallet och vem som ska ha rätten att påverka avfallets vidare öden.
- Det är ett spännande tecken på att avfallet är en resurs på god väg att få ett ekonomiskt värde, konstaterar Sinikka Bohlin.
Rapporten finns på följande webbplats: www.sou.gov.se (SOU 2001:102)